ElisabethLindblad

Nu är julen snart här igen och det är nog både med glädje och sorg som släkten Lindblad firar jul i år, många blandade känslor och starkast är det nog för min syster, i år är det första gången vi kommer fira utan Brita.

Det var några år sedan som jag firade jul med Brita, Sandra och Fredrik men är det något minne man har för livet så är det jularna som vi firade på Flädervägen när Torsten fortfarande levde. Torsten och Brita är mina småsyskons farföräldrar men dom har funnit för mig oxå sedan den dagen då Lasse och mamma träffade varandra, jag har nog varit dom närmare än mina egna mor och farföräldrar.
Min, Sandras och Fredriks barndom har inte varit den normalaste och bästa men med Brita har våran barndom fungerat och alla minns jularna som Brita och Torsten hade i huset. I stort sett alla i släkten var där, maten var obeskrivligt god och massor av den! Paket som fyllde nästan ett helt rum och allt kändes så perfekt. Man visste oftast vem det var som hade klätt ut sig till tomten, Torsten eller Brita men det spelade ingen roll för lika rädd och förväntansfull blev man när man fick se masken utanför fönstret och alltid lika blyg blev men när det knackade på dörren.
Torsten gick bort för flera år sedan och i sommar gick även Brita bort och först nu på julen så inser man att den trygghet och värme som man har minnen av sedan man var liten är borta och att man inte kommer få uppleva den igen.
Jag är idag tacksam över att jag har fått ta del av julen på Flädervägen när jag var liten för även om man har jobbiga och dåliga minnen från barndomen så har jag bara bra minnen från julen.
Nu ska man skapa egna traditioner med sina barn och man hoppas att man kan komma i närheten om de jular som man själv har varit med om.
Usch jobbigt men ändå skönt att skriva av sig om detta :-)

Här kommer mera bilder från dagen

Barnen kör fyrhjuling i snön





Till lunch grillade vi korv ute


Barnen gör Rocky Road